pappaliivet

pappalivet

Annons

Do not Fake it ‘til you make it

Hello!

Jag tänkte börja med att säga att jag är vid liv, så ni som funderar på det kan vara säkra på just det 😉 Har som jag skrev i mitt senaste inlägg haft en liten svacka som krävt sin paus ifrån det mesta. Den har varit nyttig och fått mig att inse en hel del saker men fortfarande en hel del pusselbitar som ska hitta sin plats innan jag kan säga att det är tummen upp på alla plan. Det är såklart inget krav att allt ska vara på topp för det är ju omöjligt. Jag älskar blogglivet så det kommer jag hålla hårt i och även fortsätta med. Att jag tagit en paus handlar inte om att jag endast vill hålla en ”bra fasad utåt” utan mer att jag bara behövt lite tid till mig och framförallt barnen som så lätt känner av när man inte är på topp.
Jag tog ju beslutet att kontakta vårdcentralen för att börja samtala med en kurator och det kan vara det bästa beslutet jag tagit på länge, att bara ventilera med någon oberoende är nog något fler borde göra. Att inte bara få höra bit ihop, det blir bättre, osv utan någon som vrider och vänder på allt så man ser allt från ett annat perspektiv har varit enormt nyttigt för mig.

Min stress och ångest började tillslut kännas mer fysiskt och det var då jag verkligen insåg att en paus och att ta vara på mig och min hälsa var ett måste. Jag stod en dag, en riktgt lugn dag på jobbet och började få domningar i armen som tillslut gick upp till huvudet och bröstet.. DÅ blev jag såklart väldigt rädd och fick panik för jag hade aldrig känt något sånt.. Jag kontaktade Vårdcentralen dagen efter för ekg och kontroll av min sköldkörtel som har bråkat tidigare.. Valde även att ta en paus ifrån jobbet på mio så from nu så ska jag vara hemma och jobba med bloggen tillsvidare.. Hoppas såklart att vara tillbaka på Mio snart då jag älskar det men samtidigt så måste man må bra, det är inte lätt att vara en självsäker säljare när man inte känner sig på topp..

Bil inte köra på ”Fake it ‘till u make it” som en tillfällig lösning, jag vill hitta en balans och köra på med det jag brinner för.

Så ett bra tag nu har allt, verkligen allt lagts åt sidan, den lilla energi jag haft har jag lagt på barnen och det har gett massor. Jag och Vilde har tex börjat springa ihop. Alltså den stunden på kvällen, 20-30min bara jag och V har gett massor. Han säger varje gång att det är så lugnt och skönt att bara få vara själv plus att han fick sig ett par riktigt snabba skor som han älskar att träna i vilket är hur kul som helst. Vi kör även ett mini-crossfitpass i trädgården, han välter bildäck, kör boxjump och burpes tills svetten rinner!  Jag har insett mer och mer hur värdefull den tiden är för varje baren i samband med detta.. Att få synas, höras och skratta utan att behöva armbåga sig fram. Detta har även gett mig ett lugn i kroppen, en stolthet att jag kan ge det till mina barn trots att jag är ganska trött just nu.

Jag kommer iaf fortsätta blogga, vlogga, jobba osv men jag kommer strukturera och planera min tid mycket mer. Som jag sagt många gånger så älskar jag det jag gör men jag har kanske pressat mig själv lite hårt;)

Hoppas ni stannar, kommer tillbaka och följer mig och att jag kanske även kan påverka just dig att också acceptera att man inte måste orka allt, ta hand om dig först, för du kan inte ta hand om dom du älskar mest eller det du älskar mest om du faller samtidigt!

Trevlig helg fina du! E

IMG_20170324_204902_870 IMG_20170327_133527 IMG_20170327_133551 IMG_5295

Annons
Kommentera (2)

Kommentera

  1. Sofia

    Är i samma sits ungefär. Kraschade i november, stressigt under hela året, två barn, massor av jobb och resor och sjukt extrem järnbrist och näringsbrist. Sen sa kroppen stopp tillslut och jag hade inget att sätta emot. Jag föll verkligen, men är på gång tillbaka, sakta men säkert. Ta vara på din tid för dig själv, testa kbt med andning och sånt. Bra mot ångest. Finns här om du vill bolla nåt. Ta hand om dig! :)

  2. Jenny

    Så sant och bra skrivet. Man kan inte vara den man vill vara om man bara kör på i 180. Har genomgått lite liknande det du går igenom men pga andra omständigheter såklart då vi är olika individer. Det ger mig en stor glädje att läsa att du som offentlig person sprider detta budskap.

    Stort tack och fortsätt gärna berätta om din resa. Jag kommer definitivt komma in och kolla om du uppdaterar.
    Ta hand om dig och dina närmaste. Det ger verkligen mest energi.

Se fler...

Vad fan håller vi på med krisen

Hej”

Som jag tidigare skrivit så är jag i en liten svacka, kanske min största svacka ever.. Men va fan, mitt bagage.. Det är inte helt tomt så att säga. Och just i denna svacka som jag så fint kallar det så har det kommit upp en hel del gammalt som jag varit helt säker på att jag hade lämnat bakom mig men ack så fel jag hade där. Så nu går tankarna mest i att hitta en lösning och som alltid vill jag ha en lösning snabbt men allt här i livet är inte upplagt för en ”QuickFix” men att ta första steget är ett steg närmre ett bättre mående!

Min största rädsla tidigare när jag tänk på just det här med att ta hjälp ordentligt med mig själv och det jag känner är att man helt plötsligt ska behöva känna sig placerad i ett fack, ”E går till psykologen/läkaren = Att då är det ju något fel på honom” Men F that.. För öppnar man ögon och öron så kommer man snart i kontakt med otroligt många människor som går igen olika former av stress/kriser/Depressioner  mm och det är grymt viktigt att vi tillåter oss må oavsett hur vi mår och alla ni som tar det där steget att be om hjälp ni är så GRYMMA! Men du som inte tagit dig dit än är precis lika bra som alla andra och det är inte konstigt att du tvekar för jag vet själv vad jag kände och tänkte kring att ringa till vårdcentralen och säga att ”jag mår inte bra, need some help” Men det var en lättnad att göra det, det var liksom en sten att plocka ur ryggan och den lättade ju faktiskt ganska mycket bara där.

Vad driver mig mest då? Mina barn! För jag som har barn kan med handen på hjärtat säga att det är dom som driver mig mest. För jag kan se att mina äldsta barn ser, känner och funderar när jag inte är lika glad, sprallig eller att jag stressar mer mm.. Lättare att bli irriterad och allt möjligt smått.. Därför i första hand valde jag att ta det ur huset till ett ställe där jag kan lätta på stressen. För mitt största problem är min prestationsångest som i sin tur lett ´till ren ångest och den är svår att greppa, förstå sig på men än svårare att förklara för den visar sig inte jämt. Sen är det mycket annat som händer i livet, småbarnslivet/livet tär på relationen. Till dig som säger känner annat så säger jag bara grattis men jag tror dom flesta går igenom ”vad fan håller vi på med krisen” och där står man och balanserar på bit ihop sidan vs ska vi köra varannan vecka/gå isär sidan. Hur vet man vad som är rätt.. Diet finns nästan inget värre än när man får höra  från dom flesta men då främst äldre mer ”erfarna” att det blir bra, det löser sig men samtidigt så är var och varannan sådan redan skild en eller två gånger och har i mina ögon inte en aning om vad hon/han snackar om. Det känns mer som ett plåster med glada figurer på som ska läka det skrapade knät men som egentligen bara täcker över det som syns utåt lite snabbt men det gör ju fortfarande ont och såret är kvar.. Jag förstår tanken med att kasta ur sig ”det blir bra, håll ut” men det finns liksom ingen vikt eller något som lugnar med dem orden.. Frågor som jag ställer mig själv mest är: Varför ska man alltid bita ihop, är det värt det, vad går förlorat under tiden vi biter ihop, hur påverkar bita ihop mina barn och den framtida relationen med min sambo? Jag sitter inte och skriver att allt är skit nu utan att svackan är ett faktum och att då kommer  frågorna.. Det har liksom en dominoeffekt men utan slut.. För det poppar upp nya frågor hela tiden samt nya rädslor.. Jag har inte en aning om hur sista brickan ser ut och vägen dit känns minst sagt luddig.

Hur lever ni!? har ni bitit ihop? Ångrar du ditt val? Tog du hjälp?

Vore så härligt med några svar på det jag skrivit om idag,

Nej, får sätta punkt här nu. Jag mår inte helt bra men jag är jävligt taggad på att komma tillbaka. Ha nu en fantastisk bra dag och hoppas vi ses här snart igen!

E

IMG_20170406_110156 IMG_20170406_110038 IMG_20170324_204902_870

Annons
Kommentera (12)

Kommentera

  1. Camilla

    Den där svackan är du inte ensam om att ha! Hade det inte varit för att min man och jag var gifta och haft det löftet till varandra när vi fick vår son hade vi gått isär när han var ett halvår (nu är han snart två). Sonens första sommar var vi hemma båda två och sedan fortsatte jag mina studier medan min man var föräldraledig. Jag hade en vidrigt jobbig kurs där allt, idiotiskt nog, var obligatoriskt och rörigt medan maken försökte upprätthålla att det inte innebär en förändring att vara föräldrar med allt som man skulle göra gentemot vad man borde göra, dra ned på tempot och inse att allt inte hinns med när man har en bebis. Allt var tjafs, stress och bråk, jag grät nog varje dag inför mina studiekamrater (att de orkade med mig är ett under!) och till slut sökte jag hjälp hos familjecentralen. Vi kom dit och fick prata, kom till insikt att vi ville vara med varandra och skulle sedan ta vidare kontakt med familjerådgivningen – det blev aldrig av. Ett halvår passerade och allt var helt ok, lite mellanmjölk så att säga, sen började sonens sömn ställa till det såpass mycket att vi inte orkade. Fick via BVC hjälp till mödravårdspsykologen och det var det bästa som hänt oss! Vi gick hos psykologen några månader, gjorde stora upptäcker både hos varandra och hos oss själva, sen kom sommaren och det rann ut i sanden.

    Nu, ett år senare väntar vi på småsyskonet som kommer om ca två månader och jag har börjat hos psykologen igen och vi försöker hitta en tid för att min man också ska kunna vara med.

    Vår kommunikation fungerar så mycket bättre och det är skönt att ha en utomståendes syn på saker och ting kring bland annat barn, barnuppfostran, svärföräldrars inblandning och att få hjälp med småkonflikter som kan gnaga stora hål i relationen. Att vara ”mamma och pappa” samtidigt som man ska vara ett ”vi” är bannemig inte lätt, det är ett jäkla slit rent ut sagt!

  2. Therese Thelander

    Gisses vad jag känner igen mig!!!
    Jag drömmer oxå om den där varannanvecka lägenheten. För att få andas! För att få bli gladare. Bättre fru. Bättre mamma. Uppskatta tiden tillsammans mer.

    Men sedan vet jag att de bästa helgerna vi har är de då vi delar upp oss med barnen. Hittar på olika saker. När vi sedan ses på kvällen/efm är vi piggare eftersom vi inte har haft en lika intensiv dag som när vi är alla. Sådana helger ger mig hopp. Och lyckan att få vara tillsammans sedan.

    Men Emil, vi känner igen oss. Mitt eget liv handlar ju ingenting om mig. Just nu. Men tänk så tomt det kommer vara när alla är stora nog att hänga med egna kompisar. Plötsligt händer det. Antar jag. Men just nu känns det som en evighet….

    Så fina kommentarer du fått, Så behövlig att prata om dessa ting! Vi är ju inte ensamma.

    Kram!

  3. Ottilia

    Hej Emil!
    Jag tror du ger svaren i din text. Det finns ingen Quickfix. Uppenbarligen så har der funnits/finns något alldeles särkilt mellan dig och K! Ni har ju fyra underbara barn ihop och är ju ett team. Men förstår precis vad du pratar om… det är inte lätt att hitta relationens syfte mer än att hålla ihop en familj när livet kretsar kring barnen. Vilket det självklart ska. Men jag tror att det är okej om set inte är känslor all over the place en tid. Och jag tror att när vi kommer ut på andra sidan så kommer relationen vara ännu starkare. Jag tror verkligen det.
    Så jag hejjar på er. Hejjar på dig! Superviktigt ämne!
    Kram på dig!

  4. Clara

    Åh jag lider med er båda!
    De är så tufft, vi hade ett barn när vi kom i den ”krisen” ni har 4, kam bara tänka mig.
    Vi tog iallafall ett beslut om att ha två boenden i 1,5 år.
    Vi tyckte vår kärlek å relation över gick till nått självdestruktivt och eftersom vi älskade varandra var vi tvungna att flytta i sär för vi sa att håller vi ihop(håller ut) ett halvår till kommer vi be varandra dra åt helvete å gå isär med helt andra förutsättningar.
    Vi levde som särbos i 1,5 år och hade vår son varannan vecka för att ge varandra utrymme och även kunna va bästa föräldrarna för vår son.
    Vi hade en vision att leva ihop igen men då var vi tvungna att låta varandra bli lyckliga igen.
    För ett årsen bestämde vi oss för att vi var mogna för att bo ihop igen och de gör vi fortfarande och fick en dotter för 6månadersen. Vi tänkte såklart att de skulle bli tufft med ett barn till när flyttat ihop, men med tanke på de vi jobbat med och burit med oss så har livet tagit en annan vändning och vi har inga problem utöver de vanliga, palla tvätta typ😂

    Detta var vår räddning och de är såklart en ekonomisk fråga med vi betalade två hyror och va tillsammans osv. Många hade invändningar på hur mkt vi kunnat spara om vi bodde ihop. de må ha kostat, men bästa investeringen i våra liv!

    Jag håller tummarna för att ni klarar er igenom va ni nu tampas med!

    Att kämpa betyder inte att man måste hålla ihop (bo under samma tak)

    Hejja er💕

  5. Elin

    Vi har varit upp och ner hur mycket som helst sen vi fick barn. Vår renoverings gård har heller inte gjort saken bättre. Men nu tror jag vi har hittat tillbaka till varandra igen….. vi är inte överens om gårdens roll i vårt liv än men vi är på väg dit i samförstånd också, så super skönt! Känns som vi är på rätt väg igen. Vi har mellan alla bråk insett att vi vill vara med varandra, vi har aldrig tråkigt tillsammans och kan alltid skratta tillsammans även om jag har super dåligt med humor. Men ja, de gäller och se om det finns nå gnista vid egen tid, när man lägger alla vardags bekymmer på hyllan. Lycka till! Hoppas du hittar din /eran väg.

  6. Nina

    Jag har inte läst din blogg tidigare mer än några enstaka inlägg så jag vet inte så mycket om dig. Men jag följer dig på Facebook och jag fastnade direkt för titeln och var tvungen att läsa just det här. För jag känner igen mig så mycket i dina funderingar och formuleringar här..!

    Jag väntar på en tid till att starta upp en ny runda hos psykologen. Min ängslan, oro, stress och ångest ger mig så mycket skuldkänslor i min relation till både mannen och barnen och det leder främst till att jag blir konfliktsökande med min man. Hänger upp mig på småsaker för att desperat hitta något annat än mina egna tankar att fokusera på och att försöka få bevis på hans hängivenhet till mig. Och tanken ”vad fan håller vi på med” har slagit mig flera ggr och att lämna honom är något jag har tänkt på mer än en gång. Men då har jag tvingat mig att svara på frågor som vad det är jag anser saknas? Hur viktigt är det? Vad är det jag har för vision? Är det så jäkla stor skillnad? Vad är det jag tänker att jag vill ersätta det här med? Vad gör vi för varandra istället för att bara se vad vi kanske inte gör? För mig har det just nu landat i att jag känner att jag tidigare låtit mina förväntningar ta överhanden och att jag helt enkelt haft för högt ställda krav på oss som 3-barnsföräldrar och just då den här perioden i livet.

    Om vi skulle gå isär vet jag ju vad som väntar men om vi bestämmer oss för att se det här som en av många faser i livet och ha tilltro till varandra så kan jag helt enkelt inte låta bli att vara alldeles för nyfiken på vad som kan bli..

    Har ingen aning om det här blev begripligt alls men ville nog mest egentligen bara dela med mig av hur jag tänker..

  7. Hon

    Bra skrivit. Har också en riktig svacka, känns så skönt att du tar upp sånt för jag tror också det är så många fler som har det. Jag har en man och vi har 2 barn tillsammans (3 år och 1 år). Det känns som att ”vi” inte existerar längre utan det är bara som mamma och pappa och allt prat handlar om barnen. Tråkigt, inget spontant som t ex komplimanger till varandra. Som du skriver så småbarnslivet tär på relationen. Jag har bitit ihop, länge. Vill verkligen inte leva varannan vecka livet. Tyvärr ska jag erkänna att jag har en annan som gör mig glad trots att han är 30 mil bort. Som min älskade mamma sa till mig ”Du gör helt rätt, man har bara ett liv och är de det som gör dig glad för stunden så njut. Det är inte så lätt att packa om börja om på ny kula med barn”. Jag säger inte att detta är rätt men jag är i en svacka och utan den andra hade jag nog aldrig börjat komma upp som jag kämpar med. Och innan alla andra kastar massa hat så är det ingen som vet bakgrunden till allt det här. Men kort och gott, ville ge dig Emil ett ärligt svar och väljer därför att inte skriva något namn.

  8. Kima

    Starkt att prata om ångest och kriser. Alla går igenom svackor större eller mindre. Det viktigaste för ens eget välmående är att man ställer sig frågan till sig själv ” Hur mår jag” sedan tar man nästa steg (inte för att det är så lätt) för det är bara du själv som kan göra en förändring, Vart vill jag?, vart ska jag? och hur vill jag må? Prata ut tillsammans och komma på en lösning, det är ohållbart att känna att man inte lever sitt liv utan bara överlever….kram

  9. Annika

    Mitt råd är att sätta dig/er ner o prata om vad som är viktigast i ert liv. Karriär o pengar är inte allt. Familjen är alltid nr 1! Man måste inte ha det fina huset, feta bilen, dyra märkeskläder. Det är bara döda ting.
    Livskvalité är att umgås med nära o kära ❤
    Pengar gör dej inte lyckligare….

  10. Jossan

    Så himla starkt av dig att sätta ord på vad du tänker och känner! Vi var i en svacka efter vårt första barn. Jag mådde skit och dottern sov entimmespass nätterna igenom. Skrik gråt och hårda ord från min sida. det tär på både en själv och relationen. Till slut när jag gått med ångestattacker och var djupt deprimerad insåg jag att jag behövde hjälp. Fick träffa en psykolog som
    gav mig verktyg att tänka om och tänka nytt. Det gav snabba resultat på mig och jag vågade till slut be om hjälp från sambon och närmaste familjen. Men jag skulle ju vara stark och klara mig själv tänkte jag. Sambon jobbade ju och behövde sova. Idag väntar vi vårt andra barn vilken dag som helst och relationen är åter stabil. För jag vågade be om hjälp. Numera går jag igenom svackor titt som tätt men kan själv identifiera negativa tankar och beteenden och be om hjälp i tid. Det är värt det, lovar! Tror precis som du på öppenhet om detta och att det skapar förståelse. Kämpa! Är glad att du tagit dig dit du kommit idag och inte är samma kille som fick mig att trampa i hundbajs när vi var sex år 😜 Kämpa Emil, det är värt det och jag lovar att du inte kommer ångra dig. Det du å Karin har verkar speciellt och värt att hålla fast vid. Kram jossan

Se fler...

Ingen mer torr hud! <3

Hej!

Jag tänkte prata lite om torr hud och atopisk eksem, Det är ju nämligen något som många barn drabbas av och framförallt just den här årstiden! I stort sett alla mina barn har haft någon form av torr hy eller eksem och som jag skrev ang årstiden så är det exat tydligt nu.

Båda mina tvillingar och Milian är lite extra känsliga och det är också extra viktigt att vi sköter deras hy lite mer och noggrannare. Det finns egentligen inte så många genvägar utan det krävs bara att man smörjer men att man gör det rätt och vid rätt tillfällen. Efter ett bad är det alltid extra noga att man smörjer då huden torkar än mer efter den varit i kontakt med vatten, annars skulle jag säga tre gånger om dagen eller vid behov såklart.

Igår var jag ute med barnen och lekte hela dagen, det var ju sååå fint väder men det är väldigt enkelt att se att den torra luften och fortfarande kyliga luften påverkar lite extra.  Så igår efter ute leken var det faktiskt bara att sätta igång och smörja 😉 Det är inte alltid så bekvämt kan man tycka men det gör tydlig skillnad och det blir ju mycket skönare för barnen som slipper torr och irriterad hud.

Jag samarbetar ju just nu med ACO som är otroligt duktiga på ämnet hud som ni säkert redan vet, det ni kanske inte vet är att det finns något som heter smörjteknik och hur det går till. På länken här HUDKOLLEN så hittar ni massor med bra tipps och klipp som handlar om just smörteknik, olika krämer mm som är superbra att veta, har ditt barn problem så tycker jag verkligen du ska klicka dig in och ta lite tipps och råd för hur du kan göra huden fin igen :)

DSC05966 DSC05980 DSC06032 DSC06043 DSC06056DSC05973

Som ni ser på bilderna så blir mina tjejer och Milian väldigt rosiga på kinder och näsa och det märks så tydligt när man kommer in att det behövs smörjas. Man behöver såklart inte kasta sig över dom med smörja utan låta dem komma in och bli lite varma och så men ni förstår säkert det 😉

Kika in på hudkollen som sagt! SÅ mycket läsvärd info som kan göra så mycket gott.

Ha en fantastisk dag! Kram E

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Dubbelsidig öroninflammation, nattskräck och sängtvätt

Ja det var inte alls så konstigt att Olivia varit så otröstlig de senaste kvällarna, trodde att det bara berodde på tandsprickningen som pågår på tre ställen i munnen men det var ju inte bara det såklart utan en öroninflammation som hänger i från en tidigare som aldrig läkt.

För ett tag sedan sprack hinnan av inflammationen men den gången visade hon i stort sett inga tecken på smärta eller så, inte förens det gick hål. Då sa iallafall läkaren att penicillin inte skyndade på läkningen så hon fick komma hem utan. Igår däremot så undrade denna läkaren varför hon inte fått någon antibiotika då det inte läkt ordentligt sedan det spruckit i örat och det var återigen en ny inflammation… Kass, det hade sparat många timmars skrik och smärta för min lilla älskling om hon fått det med en gång.

Hur som, så har hon iaf börjat på sin femdagars kur så nu vet jag att det kommer blir bra. Idag är hon och syrran faktiskt på förskolan helt själva för första gången med. Hon var inget påverkad av örat idag så jag kände att det var dags, känns jobbigt att bryta inskolningen för lång tid.. Men det verkar gå bra, inga sams eller samtal om ledsna tjejer så det känns verkligen toppen!!

Karin är borta i karlstad denna veckan med så det känns lite extra skönt att fått bukt på både smärta och förskola då det blir lite slitigt att ta fyra stycken när nätterna går till att hyscha en liten.

Igår var verkligen en sådan natt igen och mitt i Olivias tårar så fick Vilde ett nattskräck utbrott, FRUKTANSVÄRT! Milian satt vaken och undrade varför Vilde grät och var rädd, Olivia fick ligga i sin säng tills det hela var över och trots att det bara handlade om 10-15min så var det kaos och kändes som en evighet (som Carola sjunger) haha gud, men ja.. Pappa fixar det såklart!

Och efter en morgon med fyra små tokar så sitter jag nu och jobbar efter att ha städat, tvättat och gjort MIN frukor 😉 (Celise fick av sig blöjan inatt med så det pågår en sängtvätt för andra dagen i rad Hahah gud)

Ha en fim dag hörrni! Kram

IMG_20170328_002903 IMG_20170327_133605 IMG_20170327_133551 IMG_20170327_133709

Annons
Kommentera (1)

Kommentera

Se fler...

EnbarnsFöräldrar sluta gnäll!

Ja, det är allt ganska tufft att vara förälder ibland så det är inte alls konstigt att man faktiskt gnäller en del. Jag som ni ser riktade detta direkt till er med ett barn i rubriken men riktigt så hemsk är jag inte, det är en jäkla omställning med att gå från inget barn till 1 barn, så det är mer än ok att gnälla 😉 Jag gnällde en hel del jag med MEN jag visste samtidigt inget annat då, inte heller hur smidigt ett barn faktiskt är! haha njut!

Denna morgonen (med fyra barn ensam) började helt fantastiskt med att min mellersta son Milian väckte mig och sa att jag behöver duscha, titta målat över allt på mig.. Lite sött såklart men när jag väl kom upp hade han och äldsta brorsan Vilde även målat golvet ”du sa ju att du skulle n´byta golv pappa?” haha sant så här har liksom date söta inte släppt än, plockar upp tjejerna i varsin famn och känner att ryggarna är fuktiga.. Tänker att nio har den där jäkla blöjan läckt igen, det hade dem men nr2 då.. All over the back! Så  in i dusch och bad med barnen (hungriga och nyvakna) för att sedan styra upp en sen frukost, köra killarna till förskolan med två gnälliga systrar då tandsprickning och öron (tror jag) bråkar för fullt så nu sitter jag och väntar på en tid hos Vårdcentralen och har mikrat min tredje kopop kaffe för dagen 😉 (jag har också fått slänga två pyjamaser, tvätta alla sängkläder och sanera duschen haha, monday morning you BASTARD)

Och just precis idag så kände jag att ett barn var väldigt smidigt (trots att det var jobbigt ibland)

Så en summering av detta då! Denna morning from hell fick mig att tänka tillbaka och ångra att jag ens kallat mig själv trött när jag hade ett barn 😉 Men jag ångrar heller inget, dom är det finaste som finns hur trött man än må vara ibland! Do öfår mig att le mer än vad jag rycker i mig i håret;)

Så dunke på och skaffa fler men njut av enbarnstiden, den är chillidilll :)

Massa kärlek! 😉

IMG_20170323_204912 IMG_20170327_133527 IMG_20170327_133605 IMG_20170327_133551 FB_IMG_1490615202369 FB_IMG_1490615016268 FB_IMG_1490614998381 FB_IMG_1490614902001

Annons
Kommentera (1)

Kommentera

Se fler...
stats